Immunterapi vid cancer -

Immunterapi är ett samlingsnamn för behandlingar som hjälper kroppens immunförsvar att upptäcka och angripa cancerceller. Behandlingsformen har förbättrat möjligheterna för vissa personer med cancer och används i dag vid flera olika cancersjukdomar.

Resultaten varierar dock mycket. En del patienter får långvarig effekt, medan andra inte svarar på behandlingen. Immunterapi kan även orsaka biverkningar när immunförsvaret angriper kroppens friska vävnader.

Varför angriper inte immunförsvaret alltid cancern?

Immunförsvaret har till uppgift att identifiera och bekämpa sådant som kan skada kroppen. Det kan även känna igen vissa onormala celler.

Cancerceller kan däremot utveckla egenskaper som gör att de undgår immunförsvaret. De kan exempelvis:

bli svårare för immuncellerna att känna igen
skicka signaler som bromsar immunförsvaret
förändra miljön runt tumören
påverka immunceller så att deras aktivitet minskar

Immunterapi försöker på olika sätt förstärka eller återaktivera immunförsvarets reaktion mot cancern.

Checkpointhämmare

Immunförsvaret har naturliga bromssystem, så kallade kontrollpunkter eller checkpoints. De behövs för att immunförsvaret inte ska bli överaktivt och skada kroppens egna vävnader.

Vissa cancerceller utnyttjar dessa bromssystem för att skydda sig. Checkpointhämmare blockerar vissa av bromssignalerna och kan på så sätt göra det möjligt för T-cellerna att angripa cancercellerna mer effektivt.

Behandlingen används bland annat vid vissa former av:

malignt melanom
lungcancer
njurcancer
urinblåsecancer
huvud- och halscancer
tarmcancer
levercancer
lymfom

Vilka cancerformer och sjukdomsstadier som kan behandlas förändras i takt med att nya läkemedel godkänns och forskningen utvecklas.

CAR-T-cellbehandling

CAR-T är en avancerad och individuellt framställd behandling. T-celler samlas in från patientens blod och förändras genetiskt i ett laboratorium. Cellerna får då en särskild receptor som hjälper dem att känna igen ett bestämt mål på cancercellerna.

De förändrade T-cellerna odlas och ges sedan tillbaka till patienten. Där kan de söka upp och angripa celler som bär det aktuella målet.

CAR-T används framför allt vid vissa blodcancersjukdomar, exempelvis vissa former av leukemi, lymfom och myelom. Behandlingen är komplicerad och ges vid särskilt utsedda sjukhus.

CAR-T har gett goda resultat för en del patienter vars sjukdom inte har svarat på andra behandlingar. Den fungerar däremot inte för alla och kan orsaka allvarliga biverkningar som kräver noggrann övervakning.

Monoklonala antikroppar

Monoklonala antikroppar är laboratorieframställda proteiner som binder till ett särskilt mål på eller omkring cancerceller.

De kan fungera på olika sätt. Vissa antikroppar:

hjälper immunförsvaret att känna igen cancerceller
blockerar signaler som cancern behöver för att växa
transporterar ett läkemedel eller ett radioaktivt ämne till cancercellen
för samman en immuncell med en cancercell

Alla monoklonala antikroppar räknas inte på samma sätt som immunterapi. En del betraktas främst som målriktade cancerläkemedel. Hur behandlingen klassificeras beror på dess verkningssätt.

Vacciner och cancer

Det finns två olika samband mellan vaccin och cancer.

Förebyggande vacciner kan minska risken för cancer som orsakas av vissa infektioner. Vaccination mot HPV kan förebygga flera cancerformer, och vaccin mot hepatit B kan minska risken för levercancer som orsakas av långvarig hepatit B-infektion.

Behandlande cancervacciner är något annat. De är avsedda att hjälpa immunförsvaret att reagera mot en cancer som redan har uppstått. Sådana behandlingar används fortfarande i begränsad omfattning, och mycket av utvecklingen sker inom forskning och kliniska studier.

Ett vanligt vaccin mot en infektion behandlar alltså inte en redan etablerad cancersjukdom.

Vem kan få immunterapi?

Immunterapi är inte lämplig vid all cancer. Beslutet påverkas bland annat av:

vilken cancerform personen har
sjukdomens stadium och spridning
tumörens biologiska och genetiska egenskaper
tidigare behandlingar
personens allmänna hälsa
andra sjukdomar och läkemedel
risken för biverkningar

I vissa fall analyseras ett vävnadsprov för att undersöka särskilda biomarkörer. De kan ge information om sannolikheten att behandlingen ska fungera, men inget test kan alltid förutsäga resultatet.

Personer med vissa autoimmuna sjukdomar, genomgångna organtransplantationer eller andra särskilda tillstånd kan behöva en extra noggrann bedömning.

Hur ges behandlingen?

Många checkpointhämmare ges som dropp i blodet med bestämda intervall. Hur ofta och hur länge behandlingen ges beror på läkemedlet, cancerformen, behandlingens effekt och vilka biverkningar som uppstår.

Under behandlingen följs patienten vanligtvis med:

samtal om symtom och biverkningar
läkarundersökningar
blodprover
röntgen eller andra bildundersökningar
bedömning av hur tumören svarar

Immunterapi kan användas ensam eller tillsammans med exempelvis operation, cytostatika, strålbehandling eller andra målriktade läkemedel.

Effekten kan se annorlunda ut

Cytostatika angriper främst celler som delar sig snabbt. Immunterapi arbetar i stället genom immunförsvaret, och det kan ta tid innan effekten går att bedöma.

I vissa fall kan förändringar på röntgen vara svåra att tolka tidigt i behandlingen. Därför bedömer vårdteamet resultatet utifrån flera uppgifter och ibland genom upprepade undersökningar.

En del patienter får en långvarig behandlingseffekt även efter att läkemedlet har avslutats. Andra får ingen effekt eller utvecklar senare motståndskraft mot behandlingen.

Immunrelaterade biverkningar

När immunförsvaret aktiveras kan det börja angripa kroppens friska organ och vävnader. Detta kallas immunrelaterade biverkningar.

Vanliga eller viktiga biverkningar kan påverka:

huden, med utslag och klåda
tarmen, med diarré och tarminflammation
lungorna, med hosta, andfåddhet eller lunginflammation
levern, med leverinflammation
sköldkörteln och andra hormonproducerande organ
njurarna, med försämrad njurfunktion
leder och muskler, med värk eller inflammation

Mer sällsynta biverkningar kan påverka bland annat hjärtat, nervsystemet eller bukspottkörteln. Biverkningarna kan i vissa fall bli allvarliga eller livshotande.

De kan uppstå tidigt, efter flera månaders behandling eller en tid efter att behandlingen har avslutats. Vissa hormonella biverkningar kan bli bestående och kräva långvarig behandling.

Nya symtom ska rapporteras tidigt

Den som får immunterapi behöver berätta för behandlande vårdteam om nya eller förändrade symtom. Även symtom som först verkar lindriga kan behöva bedömas.

Det kan exempelvis gälla:

ihållande diarré eller buksmärta
nytillkommen hosta eller andfåddhet
hudutslag som sprider sig
gul hud eller gula ögonvitor
ovanlig trötthet eller svaghet
huvudvärk, förvirring eller synförändringar
kraftig törst eller stora urinmängder
bröstsmärta eller hjärtklappning

Behandlingen kan behöva pausas. Immunrelaterade biverkningar behandlas ofta med kortison eller andra läkemedel som dämpar immunförsvaret.

Kortison eller andra immundämpande läkemedel ska inte påbörjas, ändras eller avslutas på egen hand.

Immunterapi är inte alltid skonsammare

Immunterapi beskrivs ibland som en skonsam behandling eftersom den inte fungerar på samma sätt som cytostatika. Det kan bli missvisande.

Vissa personer får få och lindriga biverkningar, medan andra får allvarliga reaktioner. Vilken behandling som är mest lämplig och hur belastande den blir beror på cancerformen, läkemedlet och patientens individuella situation.

Immunterapi ersätter därför inte automatiskt operation, cytostatika eller strålbehandling. Ofta används flera behandlingsformer tillsammans eller i olika delar av sjukdomsförloppet.

Forskning och framtida möjligheter

Forskningen försöker förstå varför vissa patienter får mycket god effekt medan andra inte svarar på behandlingen.

Viktiga forskningsområden är:

bättre biomarkörer för att välja rätt behandling
nya kombinationer av immunterapi och andra behandlingar
fler mål för CAR-T och andra cellterapier
individuellt framställda cancervacciner
metoder för att motverka behandlingsresistens
tidigare upptäckt och bättre behandling av biverkningar
immunterapi för fler cancerformer

Nya möjligheter behöver utvärderas i kliniska studier innan de kan bli etablerad behandling. Tidiga och lovande forskningsresultat betyder inte alltid att en metod senare visar sig vara säker och effektiv för större patientgrupper.

Sammanfattning

Immunterapi hjälper immunförsvaret att känna igen och angripa cancer. Checkpointhämmare, CAR-T-cellbehandling, vissa monoklonala antikroppar och behandlande cancervacciner är exempel på olika metoder.

Behandlingen har förbättrat prognosen för vissa patienter och kan ibland ge långvarig effekt. Den fungerar däremot inte vid all cancer eller för alla patienter.

Immunterapi kan också orsaka allvarliga biverkningar när immunförsvaret angriper friska organ. Därför behövs noggrann bedömning, uppföljning och tidig kontakt med behandlande vårdteam vid nya symtom.

Källor och vidare läsning

Senast granskad: augusti 2026.