Digitalisering i vården – möjligheter, ansvar och utmaningar -

Digitalisering i vården handlar om mer än videosamtal och appar. Den omfattar också elektroniska journaler, e-recept, digital tidsbokning, medicinska informationssystem, beslutsstöd och säker överföring av uppgifter mellan olika delar av vården.

När tekniken fungerar väl kan den göra det enklare för patienter att ha kontakt med vården och ge personalen bättre tillgång till rätt information. Men tekniken skapar inte automatiskt en bättre vård. Den behöver vara säker, användbar och anpassad till både patienter och personal.

Vad innebär digitalisering i vården?

Digitalisering innebär att information och arbetsuppgifter hanteras med hjälp av digitala system. Inom vården kan det exempelvis vara:

elektroniska patientjournaler
e-recept och digital läkemedelsinformation
digital tidsbokning och ombokning
meddelanden mellan patient och vårdgivare
video- och telefonbesök
digitala behandlingsprogram
medicinska beslutsstöd
överföring av provsvar och undersökningsresultat
uppföljning med medicintekniska produkter i hemmet
sammanställning av uppgifter för kvalitetsarbete och forskning

Olika lösningar har olika syften. En tjänst som används för att boka en tid ställer inte samma medicinska krav som ett system som hjälper vårdpersonal att bedöma undersökningsbilder eller välja behandling.

Enklare kontakt för patienten

Digitala tjänster kan ge patienten större möjlighet att sköta vissa vårdärenden när det passar. Det kan exempelvis handla om att:

boka eller avboka en tid
förnya vissa recept
läsa journalinformation
ta del av provsvar
fylla i formulär före ett besök
få påminnelser
ha kontakt med vårdpersonal på distans

För personer som bor långt från en mottagning eller har svårt att resa kan digital kontakt vara ett värdefullt alternativ.

Samtidigt behöver det finnas andra kontaktvägar för personer som saknar digital utrustning, e-legitimation eller möjlighet att använda tjänsterna självständigt.

Bättre tillgång till information

En viktig del av digitaliseringen är att rätt information ska kunna finnas tillgänglig för behörig personal när den behövs.

Om uppgifter är korrekta, aktuella och lätta att hitta kan det underlätta planering och samordning. Patienten kan slippa lämna samma information flera gånger och vårdpersonalen kan få ett bättre underlag inför en bedömning.

I praktiken använder vårdens verksamheter många olika system. De kan vara svåra att koppla samman och information kan registreras på olika sätt. Därför krävs gemensamma standarder, tydliga regler och en säker digital infrastruktur.

Digitalisering i vårdpersonalens arbete

Bra digitala system kan minska vissa manuella arbetsuppgifter och göra information lättare att hitta. Det kan frigöra tid för patientkontakt och annat vårdarbete.

Dåligt utformade system kan i stället skapa mer administration, dubbelregistrering och avbrott. Personalen kan behöva logga in i flera system eller dokumentera samma uppgift på olika ställen.

Ny teknik behöver därför utvecklas och utvärderas tillsammans med dem som ska använda den. Arbetsmiljö, patientsäkerhet och användbarhet är lika viktiga som de tekniska funktionerna.

Artificiell intelligens inom vården

Artificiell intelligens, AI, kan bearbeta stora mängder information och hitta mönster som kan vara svåra att upptäcka manuellt.

Inom vården kan AI bland annat användas eller utvecklas för att:

analysera medicinska bilder
sortera och strukturera information
stödja planering och administration
uppmärksamma avvikande mätvärden
sammanställa journalanteckningar
ge vårdpersonal underlag inför vissa beslut
stödja forskning och läkemedelsutveckling

AI kan vara ett hjälpmedel, men ett förslag från ett system är inte automatiskt korrekt. Resultatet kan påverkas av vilka uppgifter systemet har tränats med och hur det används i den aktuella verksamheten.

Det måste vara tydligt vem som ansvarar för bedömningen och hur fel, osäkerheter och avvikelser hanteras. AI bör stödja vårdpersonalens arbete – inte göra ansvaret otydligt.

Digital vård på distans

Vissa kontakter kan genomföras genom video, telefon eller meddelanden. Det kan passa vid rådgivning, vissa återbesök och behandlingar som inte kräver en fysisk undersökning.

Digital kontakt ersätter däremot inte behovet av att känna, lyssna, ta prover eller genomföra andra undersökningar på plats. Vårdpersonalen behöver bedöma vilken kontaktform som passar i varje situation.

Läs mer om telemedicin och digitala vårdplattformar

Hälsodata för utveckling och forskning

Uppgifter från vården kan, under reglerade former, användas för kvalitetsarbete, statistik och forskning. Sådan information kan bidra till ökad kunskap om behandlingar, vårdresultat och skillnader mellan olika patientgrupper.

För att information från olika verksamheter ska kunna jämföras behöver den registreras på ett enhetligt sätt. Det krävs också tydliga regler för vilka uppgifter som får användas, av vem och för vilket ändamål.

Sverige arbetar med att utveckla en nationell digital infrastruktur för att göra informationsdelningen inom vården säkrare och mer sammanhållen.

Integritet och säkerhet

Uppgifter om hälsa är känsliga personuppgifter. Vårdgivare behöver därför skydda informationen mot obehörig åtkomst, förlust och felaktiga ändringar.

Säkerheten handlar bland annat om:

säker identifiering och inloggning
rätt behörighet för personalen
loggning av vem som har öppnat information
skydd mot dataintrång
säkra rutiner för överföring och lagring
regelbundna säkerhetsuppdateringar
tydligt ansvar vid tekniska fel och incidenter

Digital information behöver vara tillgänglig för behöriga personer när den behövs, men samtidigt skyddad från alla andra.

Risken för digitalt utanförskap

Alla människor har inte samma möjlighet att använda digitala tjänster. Hindren kan bero på ekonomi, bristande internetuppkoppling, språksvårigheter eller nedsatt syn, hörsel, rörelseförmåga eller kognitiv förmåga.

Vissa personer saknar också e-legitimation eller behöver hjälp med tekniken. Om allt fler vårdärenden endast kan genomföras digitalt finns det risk att dessa personer får svårare att nå vården.

Digitalisering bör därför öka valmöjligheterna utan att ta bort möjligheten till telefonkontakt, personligt stöd eller fysiska besök.

Tekniken behöver utvärderas

En ny digital lösning bör inte införas enbart för att den är modern. Den behöver bidra till ett verkligt behov och fungera i vårdens vardag.

Före och efter införandet behöver man bland annat undersöka:

om lösningen förbättrar patientsäkerheten
om patienterna förstår och kan använda tjänsten
hur personalens arbetsmiljö påverkas
om tekniken skapar nya risker
hur avbrott och tekniska fel ska hanteras
om lösningen ökar eller minskar ojämlikheten
om nyttan motsvarar kostnaden

Patienter och vårdpersonal bör få möjlighet att bidra med sina erfarenheter när systemen utvecklas.

Sammanfattning

Digitalisering kan göra vården mer tillgänglig, sammanhållen och effektiv. Den kan ge patienter fler kontaktvägar och hjälpa personalen att få tillgång till viktig information.

Samtidigt löser tekniken inte vårdens utmaningar på egen hand. Dåligt utformade system kan skapa merarbete, osäkerhet och digitalt utanförskap. Känsliga personuppgifter behöver också skyddas.

En väl fungerande digital vård kräver därför säker teknik, tydligt ansvar, fungerande arbetssätt och möjlighet till mänsklig kontakt. Det viktigaste är inte hur digital vården är, utan om den är säker, tillgänglig och användbar för dem som behöver den.

Källor och vidare läsning

Senast granskad: augusti 2026.